Juliana Irene Smith: Scaredy Cat – Boo! 31.10. – 30.11. 2025
Image: Juliana Irene Smith
FIN
Juliana Irene Smith: Scaredy Cat – Boo! 31.10. – 30.11. 2025
Tervetuloa avajaisiin torstaina 30.10. kello 17.00-19.00!
Opastus sunnuntaina 23.11. Kello 13.00
Totuus on, että pelkään kaikkea. Jos huomioni on tarpeeksi muualla - esimerkiksi televisio-ohjelmassa, näyttelyn avajaisissa tai lasillisen viiniä nautittuani - pelko hellittää ehkä noin 70 prosenttiin. Pelkään korkeita paikkoja, kuolemaa, sairauksia, pahoja ihmisiä, lentämistä (oikeastaan mitä tahansa matkustamista – autoja, busseja, junia), suljettuja tiloja, metsiä, jäätiköitä, hissejä, julkisia vessoja, kellareita, ullakoita, sotaa, ilmastonmuutosta, ötököitä, karhuja, haukkuvia koiria, haita, käärmeitä, susia, kovia ääniä, vahvoja hajuja, hometta, sieniä. Pelkään putoavani ja lohkaisevani hampaani (uudelleen). Pelkään vanhoja cis-miehiä, erityisesti lääkäreitä, näyttelijöitä, muusikoita, valkopartaisia miehiä ja yhdysvaltalaisia. Pelkään todella paljon, että minut raiskataan uudelleen. Suojamuurini ovat pystyssä ja nyrkkini valmiina. Hei, ahdistus! Yksi vaikeimmista asioista Suomessa asumisessa on pimeys. Olen 47-vuotias ja kyllä, pelkään pimeää.
Terapeuttini mukaan lapsuudessa seksuaalista hyväksikäyttöä kokeneilla aikuisilla esiintyy tyypillisesti kahta erilaista reaktiota pimeyteen: he joko rakastavat sitä, koska pimeässä he voivat piiloutua ja olla näkymättömiä, tai kuten minä, he pelkäävät pimeää, koska siellä on tapahtunut pahoja asioita.
Yläkerran galleria on kirkasvärinen mutta aavemainen kasvoineen, jotka tuijottavat katsojaa. Galleriassa on esillä analogisia valokuvia ja kollaaseja suurikokoisilla käsinvärjätyillä kodintekstiileillä. Siellä voi kohdata pelkonsa kirkkaudessa. Alakerran gallerian teokset ovat synkempiä ja me valtaavat enemmän tilaa. Musta huumori johdattaa katsojan synkkien ajatusten läpi. Jos haluat, voin olla ystäväsi ja opastaa sinut eteenpäin.
Juliana Irene Smith on puoliksi kalifornialainen, puoliksi iranilainen taiteilija, äiti ja aktivisti, joka asuu Helsingissä. Ennen muuttoaan Suomeen vuonna 2017 hän asui Kapkaupungissa, jossa hän johti taiteilijavetoista voittoa tavoittelematonta ALMA MARTHA-kollektiivia. Hänellä on valokuvauksen kandidaatin tutkinto Parsons School of Designista New Yorkista ja julkisen taiteen maisterintutkinto Taide- ja tiedeyliopistosta Luzernista, Sveitsistä. Kapkaupungissa hän kouluttautui vapaaehtoiseksi kriisiapuneuvojaksi raiskaustapauksiin. Hän on osallistunut kolmeen Triangle Arts Workshop -tapahtumaan: Jordaniassa, Libanonissa ja Palestiinassa sekä Art Omiin New Yorkissa. Hänen töitään on ollut esillä mm. Lucernen taidemuseossa, RIWAQ-biennaalissa Bir Zeitissä Palestiinassa, Beneholz Space for Contemporary Art -galleriassa, Dienstgebäude Project Space -galleriassa, Why We Worry Gallery Supernovassa Riiassa, Cultural Transference Elizabeth Foundationissa New Yorkissa (kuraattorina Sara Reisman), Jerusalem Show Al Ma’mal -säätiössä (kuraattorina Lara Khaldi), Let’s Dance Nitra Galleryssa Slovakiassa, Lactose Intolerant-soolonäyttely Valokuvagalleria Hippolytessa Helsingissä, Haihatuksen 25. kesänäyttelyssä (kuraattorina Elham Rahmati), Unknown Benevolence Hafnarborgin museossa Islannissa (kuraattorina Þórhildur Tinna Sigurðardóttir) ja Kesäsade-ryhmänäyttelyssä Taidehallissa Helsingissä vuonna 2025 (kuraattorina Eeva Holkeri). Tämä on hänen ensimmäinen näyttelynsä Turussa.
SVE
Juliana Irene Smith: Scaredy Cat – Boo! 31.10. – 30.11. 2025
Välkommen på vernissage på torsdagen den 30. Oktober kl. 17.00–19.00!
Guidad visning 23.11. kl. 13.00.
Sanningen är att jag är rädd för allt. Om jag är tillräckligt distraherad av ett tv-program eller en vernissage, eller om jag är lite berusad, kanske känslan av rädsla lugnar sig till 70 %. Jag är rädd för höjder, döden, sjukdom, onda människor, att flyga (egentligen all form av resande - bil, buss, tåg), instängda utrymmen, skogar, glaciärer, hissar, offentliga toaletter, källare, vindar, krig, klimatförändringar, insekter, björnar, skällande hundar, hajar, ormar, vargar, höga ljud, starka lukter, mögel, svamp. Jag är rädd för att falla och slå ut tänderna (igen). Jag är rädd för gamla cismän, särskilt läkare, skådespelare, musiker, män med vita skägg och amerikaner från USA. Jag är oerhört rädd för att bli våldtagen igen. Mina murar är uppe och mina nävar höjs.Hej, ångest! En av de svåraste sakerna med att leva i Finland är mörkret. Jag är 47 år gammal och ja, jag är rädd för mörkret.
Min terapeut säger att vuxna som överlevt sexuella övergrepp i barndomen ofta har två vanliga reaktioner på mörker: Antingen älskar de det eftersom de kan gömma sig och vara osynliga, eller – som jag – är de rädda för mörkret eftersom det var där de hemska sakerna hände.
Galleriutrymmet på övervåningen är färgstarkt men kusligt, med ansikten som stirrar tillbaka på betraktaren. Här kombineras analoga fotografier och collage på stora, handfärgade hushållstyger. Här kan man möta sina rädslor i ljuset. I galleriet på nedervåningen är verken mörkare och mer rumsligt påträngande. Den svarta humorn leder oss genom de mörka tankarna. Om du behöver, är jag din vän och leder dig genom dem.
Juliana Irene Smith är en halvkalifornisk, halv-iransk konstnär, mor och aktivist baserad i Helsingfors. Innan hon flyttade permanent till Finland år 2017 bodde hon i Kapstaden, där hon drev den konstnärsdrivna ideella organisationen ALMA MARTHA. Hon har en BFA i fotografi från Parsons School of Design i New York och en magisterexamen i offentlig konst från Hochschule für Gestaltung und Kunst i Luzern, Schweiz.I Kapstaden utbildade hon sig till frivillig rådgivare vid Rape Crisis. Hon har deltagit i tre Triangle Arts Workshops: Jordanien, Libanon och Palestina, samt Art Omi i New York. Urval av utställningar: Centralschweiziska årliga utställningen på Kunstmuseum Luzern, RIWAQ-biennalen i Bir Zeit, Palestina, Beneholz Space for Contemporary Art, Dienstgebäude Project Space, Why We Worry på Gallery Supernova i Riga, Cultural Transference på Elizabeth Foundation i New York (kuraterad av Sara Reisman), Jerusalem Show med Al Ma’mal Foundation (kuraterad av Lara Khaldi), Let’s Dance på Nitra Gallery i Slovakien, Lactose Intolerant på Fotogalleri Hippolyte i Helsingfors, Haihatus 25:e sommarutställning (kuraterad av Elham Rahmati), Unknown Benevolence (kuraterad av Þórhildur Tinna Sigurðardóttir) på Hafnarborg Museum i Island, samt Summer Rain (kuraterad av Eeva Holkeri) på Konsthallen i Helsingfors år 2025. Det här är hennes första utställning i Åbo.
ENG
Juliana Irene Smith: Scaredy Cat – Boo! 31.10. – 30.11. 2025
Opening on Thursday 30th October 5pm-7pm.
Guided tour on Sunday 23rd November 1pm.
The truth is, I’m afraid of everything. If I’m distracted enough by a TV show or a gallery opening, or if I’m a little bit tipsy, then maybe the feeling of fear calms to 70%. I’m afraid of heights, death, illness, bad people, flying (actually, any form of traveling — cars, buses, trains) enclosed spaces, forests, glaciers, elevators, public bathrooms, basements, attics, war, climate change, bugs, bears, barking dogs, sharks, snakes, wolves, loud noises, strong smells, mold, mushrooms. I’m afraid of falling and chipping my teeth (again). I’m afraid of old cis men, especially doctors, actors, musicians, men with white beards and US Americans. I’m extremely afraid of getting raped again. My walls are up and my fists are high. Hello, anxiety! One of the hardest things about living in Finland is the darkness. I’m 47 years old and, yes, I’m afraid of the dark.
My therapist tells me that adult survivors of childhood sexual abuse have two common reactions to darkness: They either love it because they can hide and be invisible, or, like me, they’re afraid of the dark because that’s where the bad things happened.
Upstairs gallery is bright in color but eerie with the faces staring at the viewer. There is a combination of analog photos and collages on large scale hand dyed household fabrics. Here one can face their fears in brightness. In the gallery downstairs, the works are darker and spatially intrusive. The dark humor steers us through the dark thoughts. If you need, I will be your friend and guide you through.
Juliana Irene Smith is a half-Californian, half-Iranian artist, mother and activist based in Helsinki. Prior to moving permanently to Finland in 2017, she lived in Cape Town with her artists-run non-profit ALMA MARTHA. She has a BFA in Photography from Parsons School of Design in New York and Masters Degree in Public Art from the University of Applied Arts and Sciences in Lucerne, Switzerland. In Cape Town she trained to be a volunteer Rape Crisis Counselor. She has participated in three Triangle Arts Workshops: Jordan, Lebanon and Palestine as well as Art Omi in New York. Selected exhibitions include the Central Switzerland Annual Exhibition at the Museum of Art Lucerne, RIWAQ Biennale in Bir Zeit, Palestine, Beneholz Space for Contemporary Art, Dienstgebaude Project Space, Why We Worry at Gallery Supernova in Riga, Cultural Transference, at Elizabeth Foundation in NYC curated by Sara Reisman, Jerusalem Show with Al Ma’mal Foundation curated by Lara Khaldi, Let’s Dance at Nitra Gallery in Slovakia, Lactose Intolerant at Photographic Gallery Hippolyte in Helsinki, Haihatus 25th Summer Exhibition curated by Elham Rahmati, Unknown Benevolence curated by Þórhildur Tinna Sigurðardóttir at Hafnarborg Museum in Iceland and Summer Rain curated by Eeva Holkeri at the Art Hall in Helsinki in 2025. This is her first exhibition in Turku.